Prioriteringar

K. besökte M. och hennes härliga familj häromdagen. A. syntes inte till, han var  tydligen ute och flängde, även om K. hade svårt att förstå vad som kan vara viktigare än att värna om flickebarnet.

Så fort M. fick syn på K. sprack hon upp i ett leende och sträckte ut sina små armar och väl i K:s knä blev hon lugn och trygg.

Att inte K. skulle veta hur man håller little M. är struntprat!

Dags att fylla den lilla damens liv med värme

Som sig bör, kommer A nu ge sig ut på resa ut i världen för att söka upp ytterligare en gåva värdig den söta lilla damen. Tycker ni att vi skämmer bort henne? Ja, givetvis. Men vi är ganska gränslösa, vi faddrar.

För att K inte ska känna sig fånig och snål kommer A att avstå från storstilad comeback i november utan denna gång begränsa sig till något utifrån känsla för feeling och världsvana.

Du, K, om du vill kan jag visa hur M vill bli hållen nästa gång vi ses så säg till.

Namngivningen (K)

Det var hård stämning redan från början. Vi försökte unvika varandra så mycket som möjligt men det var svårt. Triumferande ögonkast, överlägna leenden och nedlåtande kommentarer dominerade våra korta möten.

Sedan kom stunden vi båda väntat på – presentöppnandet.

Med mitt guldhjärta kände jag att jag hade segern som i en liten ask. A. var dock inte långt efter med sin upphottade käpphäst. Vi fick dock snöpligt se oss besegrade av fastern som hade tänkt till ordentligt och levererade en mycket genomtänkt och dessutom handgjord gåva.

Resultat:
K.vs A. 0 - 0